Lärogrund

Lärogrund

1. Skrifterna

Vi tror att de 66 böckerna i Gamla och Nya testamentet är verbalt inspirerade av Gud och utan fel i de ursprungliga manuskripten. Böckerna är den högsta och slutgiltiga auktoriteten för tro och liv. Skrifterna har bevarats genom Guds försyn. (Ps. 19:8, 2 Tim. 3:16-17, 2 Petr. 1:19-21)

2. Gud

Vi tror på en evig Gud, evigt existerande i tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande, distinkta till person och funktion, men alla med samma natur, fullkomliga egenskaper och attribut. De är alla värda exakt samma tillbedjan, förtroende och lydnad. (2 Mos. 20:2-3, Matt. 28:19, 1 Kor. 8:6)

3. Gud Fadern

Vi tror att Gud, Fadern, den första personen i Treenigheten, förordnar och arrangerar allt enligt Sitt eget syfte och Sin nåd. (Ps. 145:8-9, 1 Kor. 8:6)

Han är Skaparen av alla ting (1 Mos. 1:1-31, Ef. 3:9). Som den enda absoluta och allsmäktiga härskaren i universum är Han suverän i skapelsen, försynen och återlösningen. (Ps. 103:19, Rom. 11:36).

4. Gud Sonen

Vi tror att Jesus Kristus är Guds Son. Han har funnits i all evighet, Han blev avlad av den helige Ande och föddes av jungfru Maria. Han är sann Gud och sann människa. Vi tror att Han utgöt sitt blod på Golgata kors som en ersättande ställföreträdare, begravdes, uppstod kroppsligen och steg upp till Fadern, allt enligt Skrifterna. (Joh. 1:1, 14, Luk. 1:35, Jes. 7:14, Gal. 4:4, 1 Kor. 15:3, Kol. 1:13-22)

5. Gud den Helige Ande

Vi tror att den helige Ande är den tredje personen i Treenigheten, sann Gud, samexisterande med Fadern och Sonen. Den helige Ande är huvudaktör i pånyttfödelsen, främst i att överbevisa synd och att trösta den troende. Samtidigt som pånyttfödelsen äger rum döper den helige Ande den troende in i Kristi kropp. Det är en förmån och en plikt för alla de frälsta att vara uppfyllda av Anden.

Vi tror att Gud, den helige Ande, fördelar Sina gåvor efter Sin egen vilja för att utrusta de heliga idag. Tungotal, tecken och under i församlingens begynnelse var till för att visa på och bekräfta apostlarnas uppgift att uppenbara gudomlig sanning och var aldrig avsedda som karakteristiska drag i den troendes liv.

Vidare tror vi att kroppens slutliga befrielse från sjukdom eller död väntar vid uppståndelsen, då vår frälsning blir fullkomnad, även om Gud ofta väljer att besvara de troendes böner om fysiskt helande. (Matt. 28:19, Joh. 16:7-11, Apg. 5:3-4, Rom. 8:9, 1 Kor. 12:4-11, 28, 12:12-14, Ef. 1:17-18, 5:18, Rom. 12:3-8, Ef. 4:7-12, 1 Kor. 1:22, 13:8, 14:21-22)

6. Skapelsen

Vi tror att det i början behagade Gud Fadern, Sonen och den helige Anden att skapa eller göra världen och alla synliga och osynliga ting i den under loppet av sex dagar, allt mycket gott, för att uppenbara härligheten av Hans eviga makt, visdom och godhet. Efter att Gud hade gjort alla andra varelser skapade Han människan, till man och kvinna, med odödliga och förnuftiga själar, så att de för Honom kunde leva det liv som de blivit skapade till.

Även om de var skapade till Guds avbild, i kunskap, rättfärdighet och sann helighet, med Guds lag skriven i sina hjärtan och förmågan att hålla den, hade de ändå förmåga att överträda den eftersom de var utlämnade till sin fria, ombytliga vilja. (Joh. 1:2-3, Heb. 1:2, Job 26:13, Rom. 1:20, Kol. 1:16, 1 Mos. 1:26-27, 31, 1 Mos. 2:7, 3:6, Pred. 7:30, Rom. 2:14-15)

7. Människan

Vi tror att människan skapades till Guds avbild, att hon genom synden ådragit sig fysisk död och andlig död, blivit skild från Gud och att alla människor är helt fördärvade, födda med en syndig natur och är syndare i tankar, ord och gärning. (1 Mos. 1:26-27, 3:1-6, Rom. 3:10-13, 23, 5:12, 19, Jer. 17:9)

Vi tror att människan förlorade sin oskuld genom Adams olydnad och synd mot Guds uppenbarade vilja och Ord och ådrog sig straffet i form av andlig och fysisk död. Människan kom att bli föremål för Guds vrede och förvanskad till sin natur och helt oförmögen att välja eller göra det som är godtagbart inför Gud utom genom Guds nåd. Då människan nu saknar all förmåga till att kunna återhämta och bättra sig är hon hopplöst förlorad. Människans frälsning är därmed helt av Guds nåd genom vår Herre Jesu Kristi försoningsverk.
(1 Mos. 2:16-17, 3:1-19, Joh. 3:36, Rom. 3:23, 6:23, 1 Kor. 2:14, Ef. 2:1-3, 1 Tim. 2:13-14, 1 Joh. 1:8)

8. Frälsning

Vi tror att frälsningen helt och hållet kommer från Gud, utifrån Jesu Kristi försoningverk, Hans utgjutna blods förtjänst, och inte av mänskliga förtjänster eller gärningar. (Joh. 1:12-13, Ef. 1:7, 2:8-10, Fil. 3:9, 1 Petr. 1:18-19)

9. Utkorelse

Vi tror att utkorelsen är Guds handling, genom vilken Han, före världens skapelse, i Kristus utvalde dem som Han i Sin nåd föder på nytt, frälser och helgar. (Rom. 8:28-30, Ef. 1:4-11, 2 Tess. 2:13, 2 Tim. 2:10, 1 Petr. 1:1-2)

Vi tror att den suveräna utkorelsen inte säger emot eller förnekar människans ansvar att omvända sig och förtrösta på Kristus som Herre och Frälsare. (Hes. 18:23, 32, 33:11, Joh. 3:18-19, 36, 5:40, Rom. 9:22-23, 2 Tess. 2:10-12, Upp. 22:17)

Eftersom den suveräna nåden likväl omfattar sätten att ta emot frälsningens gåva såväl som gåvan i sig, kommer den suveräna utkorelsen att resultera i det Gud beslutat. Alla som Fadern kallar till Sig kommer i tro och alla som kommer i tro tar Fadern emot. (Joh. 6:37-40, 44, Apg. 13:48, Jak. 4:8)

10. Pånyttfödelse

Vi tror att pånyttfödelsen är ett övernaturligt verk av den helige Ande, genom vilken man får del av gudomlig natur och gudomligt liv (Joh. 3:3-7, Tit. 3:5). Den är omedelbar och sker enbart i den helige Andes kraft, genom Guds Ord (Joh. 5:24, Rom. 10:17), när syndaren, som gjorts kapabel till det genom den helige Ande, omvänder sig och i tro svarar på frälsningen som Gud förser. Äkta pånyttfödelse bevisas genom den frukt som hör till omvändelsen och syns i rättfärdiga attityder och handlingar. Goda gärningar är det sanna beviset och frukten av pånyttfödelse. Denna lydnad formar den troende att bli allt mer lika vår Herre Jesu Kristi avbild. (2 Kor. 3:3, 1 Kor. 6:19-20, Ef. 2:10)

11. Den eviga tryggheten

Vi tror att frälsningen inte bara är en gåva från Herren, utan att den också upprätthålls av Herren. Den helige Ande bor permanent i den troende och har satt Sitt sigill på denne till evig frälsning. Eftersom frälsningen helt och hållet kommer från Herren och är oberoende av mänskliga gärningar tror vi att den troende bevaras i tro till evig frälsning, genom Guds kraft. Denna trygghet ger inte på något sätt de som bekänner sig till Kristus tillåtelse att synda. Det är vår fasta övertygelse att alla som bevaras genom Guds eviga makt bör och kommer att sträva efter helighet. (Joh. 6:39, 10:28, 14:16-17, Rom. 6:22, 8:35-39, 1 Kor. 2:9-14, 2 Kor. 7:1, Ef. 1:4, 1:13, 2:8-9, 1 Petr. 1:5, Jud. 24-25)

12. Separation

Vi tror att alla de frälsta bör leva på ett sätt som inte vanärar deras Frälsare och Herre. Vi tror att Gud befallt dem att separera sig från allt religiöst avfall, alla världsliga och syndiga njutningar, handlingar och förbindelser.

Vi tror på separation mellan kyrka och stat.

Vi tror att vi är fria att ha andlig gemenskap med alla troende i Kristus, men att vi inte bör samarbeta inom andliga verksamheter med ekumenisk strävan, dialektisk teologi eller någon sådan verksamhet som kompromissar med Bibelns sanning. (Matt. 22:21, 2 Kor. 6:14-17, Rom. 16:17, 2 Tess. 3:6, 1 Tim. 6:3-5, 2 Tim. 3:1-5)

13. Äktenskap

Vi tror att äktenskapet är ett förbund inför Gud mellan en man och en kvinna, efter Bibelns anvisningar, i enlighet med Guds plan. (1 Mos. 2:23-24, Mal. 2:15, Matt. 19:5-6, 1 Kor. 7:1-5, Mark. 10:6-9)

Gud har försett mänskligheten med detta bibliska äktenskap för att bevara och skydda samhället och ge en säker miljö för barn att växa upp i. Alla sexuella eller intima relationer utanför äktenskapet är synd inför Gud och kräver omvändelse. De otillåtna relationerna är bland annat otukt (sex med en partner innan äktenskap), otrohet (sexuellt umgänge med någon annan än din make/maka), polygami, homosexualitet, pedofili, incest och tidelag. (Rom. 1:24-27, 1 Kor. 6:9, 18, Ef. 5:3, Kol. 3:5, 1 Tess. 4:3-7, 1 Kor. 5:1, 3 Mos. 18:6-18)

Vi tror att ett sunt äktenskap ärar Gud och inte påverkas av världen, som genom pornografi och världsliga bruk som förstör den skönhet Gud avsett för denna relation. (Heb. 13:4, Ef. 5:22-33)

14. Församlingen

Vi tror att församlingen, Kristi kropp, är den andliga organism som består av alla pånyttfödda troende i denna nytestamentliga ålder. (Ef. 1:22-23, 1 Kor. 12:13)

Vi tror att syftet med församlingen är att förhärliga Gud genom att bygga upp sig själv i tron, genom undervisning i Ordet, genom gemenskap, genom att hålla förordningarna och genom att föra vidare och förmedla evangeliet till hela världen. (Ef. 3:21, 4:13-16, 2 Tim. 2:2, 15, 3:16-17, 1 Joh. 1:3, Luk. 22:19, Matt. 28:19, Apg. 1:8, 2:38-42, 47)

Vi tror att Guds plan är att verka genom den lokala församlingen i denna tidsålder. En biblisk församling är en organiserad kropp av troende som har blivit döpta genom nedsänkning efter att de gett en trovärdig bekännelse av tro på Jesus Kristus. Församlingen är självstyrande och oberoende av utomstående ledarskap. Den är sammanbunden till andlig tjänst, tillbedjan, uppbyggelse, till att iaktta dopet och nattvarden och uppfylla missionsbefallningen. (Apg. 2:41-47, Ef. 3:10, Matt. 16:18, 28:18-20, 1 Tim. 3, 1 Petr. 5:1-3, 1 Tim. 2:11-12)

Vi tror att de bibliskt utsedda ämbetena som tjänar under Kristus och över församlingen är äldste (män, även kallade biskopar, pastorer och pastor/lärare (Apg. 20:28, Ef. 4:11)) och församlingstjänare, vilka båda måste uppfylla de bibliska kraven. (1 Tim. 3:1-13, Tit. 1:5-9, 1 Petr. 5:1-5)

Vi tror att dessa ledare leder eller styr som Kristi tjänare (1 Tim. 5:17-22) och har Hans auktoritet att leda församlingen. Församlingen ska underordna sig sitt ledarskap. (Heb. 13:7, 17)

Vi tror på de troendes allmänna prästadöme, att varje kristen har direktkontakt till Gud i bön genom Jesus Kristus, vår store överstepräst, och att det inte finns någon medlare mellan Gud och människa annan än Jesus Kristus. (Hebr. 4:16, 1 Tim. 2:5, Upp. 1:6)

15. Evangeliet om Jesus Kristus

Vi tror att det bara finns ett evangelium (Gal. 1:6-9). Evangeliet är den glädjefyllda förkunnelsen om att Gud försonar världen genom Kristus (Matt. 1:21, Luk. 1:68, Ef. 1:7, Kol. 1:20) och att Han kallar alla överallt att omvända sig från sin synd och lita på Jesus Kristus för frälsning (Mark. 1:15, Apg. 2:38, 17:30).

Var och en av oss har syndat mot Gud (Rom. 3:23) genom att bryta mot Hans lag och göra uppror mot Hans styre. Straffet för vår synd är döden och helvetet (Rom. 6:23).

Eftersom Gud älskar oss sände Han sin Son Jesus (Joh. 3:16, Ef. 2:4, 1 Joh. 4:10) att för Sitt folks skull i lydnad leva ett fullkomligt liv, som Gud kräver (Rom. 8:4, 1 Kor. 1:30, Heb. 4:15), och att dö i deras ställe för deras synd (Jes. 53:5, Matt. 20:28, 26:28, Mark. 10:45, 14:24, Luk. 22:20, Joh. 11:50-51, Rom. 3:24-25, 4:25, 1 Kor. 15:3, 2 Kor. 5:21, Ef. 5:2, Heb. 10:14, 1 Petr. 3:18).

På tredje dagen uppstod Han kroppsligen ur graven (Matt. 28:6) och regerar nu i himlen (Luk. 22:69, 24:51, Heb. 8:1), och erbjuder förlåtelse (Ef. 1:7), rättfärdighet (Rom. 5:19), uppståndelse (Rom. 8:11), och evig salighet i Guds närvaro (Upp. 22:4) till alla dem som omvänder sig från synd och litar endast på Honom för frälsning.

16. Förordningar

Vi tror att förordningarna enligt Bibeln är dopet och nattvarden och att dessa ska förrättas av den lokala församlingen. Dop genom nedsänkning ska ges troende som en symbol för deras tro på vår Herre och Frälsare Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse och som ett vittnesbörd för världen om denna tro och den troendes död, begravning och uppståndelse med Honom. Döpta troende borde ta del av Herrens nattvard för att förkunna Hans död ”till dess Han kommer”. (Matt. 28:18-20, Apg. 2:41-47, 1 Kor. 11:23-28)

17. Dopet

Vi tror att dopet är en nytestamentlig förordning som instiftats av Jesus Kristus. För den person som är döpt är dopet ett tecken på dennes gemenskap med Kristus i Hans död och uppståndelse, att han inympats i Kristus, fått syndernas förlåtelse och gett sig själv åt Gud genom Jesus Kristus och att han lever och vandrar i ett nytt liv. (Rom. 6:3-5, Kol. 2:12, Gal. 3:27, Mark. 1:4, Apg. 22:16, Rom. 6:4)

Endast de som faktiskt uttrycker omvändelse till Gud, tro på och lydnad till vår Herre Jesus Kristus är behöriga att ta emot denna förordning. (Mark. 16:16, Apg. 8:36-37, 2:41, 8:12, 18:8)

Det yttre element som ska användas i denna förordning är vatten, i vilket personen ska döpas i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. (Matt. 28:19-20, Apg. 8:38)

Nedsänkning – att personen doppas helt i vatten – är nödvändigt för att förrätta denna förordning. (Matt. 3:16, Joh. 3:23)

18. Herrens måltid

Vi tror att Herren Jesu nattvard instiftades av Honom själv samma natt som Han blev förrådd, för att den ska iakttas i Hans församlingar fram till världens ände för ständig hågkomst och uppmärksammande av Hans offerdöd. Kristus instiftade den också för att styrka de troende i alla Hans döds välsignelser, för deras andliga näring och tillväxt i Honom, för deras fortsatta engagemang och åtagande för alla de plikter som de är skyldiga Honom samt för att vara ett band och ett löfte för deras gemenskap med Honom och andra troende. (1 Kor. 11:23-26, 1 Kor. 10:16-17, 21)

Vi tror alla okunniga och ogudaktiga personer som är ovärdiga att åtnjuta gemenskapen med Kristus är lika ovärdiga vid Herrens bord och kan därför inte, utan att begå stor synd mot Honom, ta del av dessa heliga mysterier eller få tillträde till nattvarden medan de ännu är kvar i detta tillstånd. I själva verket är de som tar emot elementen på ett ovärdigt sätt skyldiga till Jesu kropp och blod; de äter och dricker en dom över sig själva. (2 Kor. 6:14-15, 1 Kor. 11:29, Matt. 7:6)

19. Herrens dag

Vi tror att den nytestamentliga församlingen genom sitt exempel visade att man ska samlas på Herrens dag (dvs. söndag) för att läsa och undervisa ur Guds Ord, för att tillbe och uppmuntra varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Det är passande att se Herrens dag som ett firande av Kristi uppståndelse och återlösningen av Hans folk. (1 Kor. 16:2, Upp. 1:10)

20. Änglar

Heliga änglar
Vi tror att änglar är skapade varelser och ska därför inte tillbes. Även om de är högre upp i skapelseordningen än människan är de skapade för att tjäna Gud och tillbe Honom. (Luk. 2:9-14, Heb. 1:6-7, 14, 2:6-7, Upp. 5:11-14, 19:10, 22:9)

Fallna änglar
Vi tror att Satan är en skapad ängel och syndens upphov. Han drog på sig Guds dom genom att göra uppror mot sin Skapare (Jes. 14:12-17, Hes. 28:11-19), genom att ta många änglar med sig i fallet (Matt. 25:41, Upp. 12:1-14) och genom att introducera synden till mänskligheten då han frestade Eva (1 Mos. 3:1-15). Vi tror att Satan öppet har förklarats vara Guds och människans fiende (Jes. 14:13-14, Matt. 4:1-11, Upp. 12:9-10). Han är denna världens furste och har besegrats genom Jesu Kristi död och uppståndelse (Rom. 16:20) och han ska bli evigt straffad i eldsjön (Jes. 14:12-17, Hes. 28:11-19, Matt. 25:41, Upp. 20:10).

21. Israel

Vi tror på att Skriftens profetior och löften, som förutsäger och försäkrar att Israels folk i framtiden ska bli pånyttfödda och återupprättade, kommer att uppfyllas bokstavligt. (1 Mos. 13:14-17, Jer. 16:14-15, 30:6-11, Rom. 11)

22. Det eviga tillståndet

Vi tror på alla människors kroppsliga uppståndelse, evigt liv i himlen för de frälsta, dom och evigt straff i helvetet för de ofrälsta. (Matt. 25:46, Joh. 5:28-29, 11:25-26, Upp. 20:5-6, 12-13)

23. Jesu återkomst

Vi tror på att Jesus Kristus kommer att återvända bokstavligt, synligt och i egen person för att hämta Sin församling före tusenårsriket och den stora nöden. När detta sker kommer de som dött i Kristus att uppstå och tillsammans med de levande troende ryckas upp för att möta Herren i luften. Vid slutet av den sjuåriga nöden kommer Kristus synligt att komma ner för att tillsammans med de heliga upprätta sitt jordiska tusenåriga kungarike. (Apg. 1:11, 1 Tess. 4:13-18, Upp. 20:1-6)

24. De otroendes dom

Vi tror att de otroende ska dömas i slutet av de tusen åren. De frälsta går in i den eviga härligheten med Gud (Upp. 20-22). Vi tror att de ofrälsta dödas uppståndelse till domen är en fysisk uppståndelse, varefter de ska få sin dom och överlämnas till ett evigt medvetet straff i eldsjön. (Joh. 5:28-29, Matt. 25:41, Upp. 20:11-15)

25. Evigheten

Vi tror att när de tusen åren nått sitt slut kommer Satan tillfälligt att släppas fri och de otroende kommer att dömas (2 Tess. 1:9, Upp. 20:7-15). De frälsta kommer in i ett evigt tillstånd av härlighet hos Gud, varefter denna jord ska upplösas (2 Petr. 3:10) och ersättas med en ny jord, där endast rättfärdighet bor (Ef. 5:5, Upp. 20:15, 21:1-27, 22:1-21). Därefter kommer den himmelska staden ner från himlen och ska bli de heligas boning där de för evigt åtnjuter gemenskap med Gud och varandra (Joh. 17:3, Upp. 21-22). Vår Herre Jesus Kristus, som har uppfyllt sitt försonande uppdrag, överlämnar sedan riket till Gud, Fadern (1 Kor. 15:24-28), så att den treeniga Guden kan regera över allt i all evighet (1 Kor. 15:28).